“Jag bodde i hennes kropp i nio månader, hon födde mig under smärta och såg till att jag inte dog, jag sög mjölk ur hennes bröst, hon tvättade min kropps avfallsämnen och klädde mig i rena kläder, lade mig i en säng, jag utgår ifrån att den var varm. Hon vyssjade och bar mig, även om det var med största ambivalens, borstade mina tänder när de kom, lärde mig att prata [..] Den människa jag en gång upplevde mig själv som en del av, var symbiotisk med, totalt beroende av på alla sätt, den som om den försummade mig hotade min existens och som jag därför följde med argusögon, med öronen på skaft, hade hela min sinnesapparat riktad mot, vad viskade hon i mitt öra då hon vyssjade och bar mig, den första sång jag höra fick”
Book:Er mor død