Quotessence
Home / Quotes / Quote by Lailah Gifty Akita

Quote by Lailah Gifty Akita

Author

Lailah Gifty Akita

Browse famous quotes and profile details for Lailah Gifty Akita. more

You May Also Like

“Sam: I wonder if we'll ever be put into songs or tales. Frodo: [turns around] What? Sam: I wonder if people will ever say, 'Let's hear about Frodo and the Ring.' And they'll say 'Yes, that's one of my favorite stories. Frodo was really courageous, wasn't he, Dad?' 'Yes, my boy, the most famousest of hobbits. And that's saying a lot.' Frodo: [continue walking] You've left out one of the chief characters - Samwise the Brave. I want to hear more about Sam. [stops and turns to Sam] Frodo: Frodo wouldn't have got far without Sam. Sam: Now Mr. Frodo, you shouldn't make fun; I was being serious. Frodo: So was I. [they continue to walk] Sam: Samwise the Brave...”

StoriesFrodoLord Of The RingsSamwiseSam GamgeeSamwise The Brave
Book:The Two Towers
Create image

“Humankind devotes much of its collective energy to managing personal and institutional anxiety and dealing with unsuccessful efforts of its civilians to cope with the tides of shifting social and economic conditions. Every city corridor houses downtrodden citizens whom have given up on life, the dopers, smoke hounds, crack heads, and unrepentant drunkards whom spend their days pushing shopping carts and their nights sleeping in gutters. In marked contrast to these filthy and wretched souls whom inhabit the skid row of every city’s streets, all animals display an admirable state of hygiene and a zest for life. Except for poor critters sentenced to live confined in a zoo and domestic animals held captives in deplorable harvesting pens, all animals live a carefree existence that is preferable to living off stress sandwiches of modern humankind.”

AnxietyStress ManagementAnxiety QuotesStressful Life
Book:Dead Toad Scrolls
Create image

“In genom tunneln av oskrivna regler, framåt till höger, tunnelbana till vänster. Invandrartjejer med hål så man ser rumpskinn pratar högljutt i mobil. Han undrar vad värdfolket tänker. De med lite mera klass som önskar bo på Östermalm men istället hamnar i Solna bär istället svarta kläder med eventuell grå detalj, silverörhängen och aldrig guld. Inte som turkarna. Dyra stora väskor slängda över axeln, senaste modet från årets sista rea. Klack klack klack låter det i väggarna och studsar tillbaka. Rumpor som svänger snabbt genom tunneln, man måste hålla tempot även om man inget har. Storstadsfolket tittar konstigt på en man som går för långsamt. Hemresan närmar sig snabbt men dagen är ännu lång. Mörkret har fallit men sömnen inträder inte än på mycket länge. Det är en välsignelse att vara stressad, tänker han och ser på människorna som skyndar förbi honom. De bildar två väggar på båda sidor av hans kropp. Men människorna runt honom är som av ett annat släkte, han vet det. Han känner det. I cirklar ut med hans kropp tänks tankar som är så långt ifrån hans verklighet trots att de trampar samma mark, sitter på samma säten, går i samma trappor. Timmarna rusar och ögonen flackar. Det tänks andra tankar, annorlunda tankar, runt i en massa av virvlande ord. Andra ord, annorlunda ord och satser och fraser och uttryck, pulserande i cirklar runt hans runda kropp: Köra en lunchsandwich med surdegsbröd på vägen och småspringa med svettpärlor i pannan i pannan till tuben. Torka svett och titta oroligt på sin smartphone. Ta ett telefonsamtal i väntan på grön gubbe, en latte i handen efter en snabblunch med en gammal kursare. Catcha upp, hänga ut, ta en öl en fika en promenad mellan 17:15 och 18:30, dra till SATS på ett pass och sen dimpa ner i tevesoffan jävligt nöjd. Storstadsslammer och stadsbor, den nya människan ställer sig i ledet. Bo i trång etta, gå på dejt med blonderad ekonom, raka pung, noppa unibrow och scrubba med facewashen. Ta en öl på uteserveringen under sommarmånader. Springa till bussen, ta väskan på cykeln och kavla upp byxbenet. Slänga yogamattan över axeln och svära över tågens försening. Traska rastlöst fram och tillbaka över perrongen, trampa sig svettig på cykeln för att man snoozat för länge. Stressen, tänker han där han svänger av mot spärrarna, det är Guds gåva till människan. (Sid. 165-6)”

ConformityStockholmStressful LifeExpectations From Your SocietySubway Stations
Book:Araben
Create image

“What did I miss?" he asks, smile falling at the tension at the table. Mom crosses her arms. She turns her ire on my father. "Centuries of pressuring women to be agreeable and conform to unrealistic emotional expectations." "That doesn't seem fair." My father frowns. "You're telling me," Mom huffs. Her jaw sets. I'm sure she's daydreaming about mutiny. Burning down the patriarchy. You know, little things.”

Stressful Life
Book:Tokyo Ever After
Create image