Quote by Tomas Tranströmer

“Det är en natt med strålande sol. Jag står i den täta skogen och ser bort mot mitt hus med sina disblåa väggar. Som om jag vore nyligen död och såg huset från en ny vinkel. Det har stått mer än åtti somrar. Dess trä är impregnerat med fyra gånger glädje och tre gånger sorg. När någon som bott i huset dör målas det om. Den döda personen målar själv, utan pensel, inifrån. På andra sidan är det öppen terräng. Förr en trädgård, nu förvildad. Stillastående brottsjöar av ogräs, pagoder av ogräs, framvällande text, uppsnärjdare av ogräs, en vikingaflotta av ogräs, drakhuvuden, lansar, ett ogräs-imperium! Över den förvildade trädgården flaxar skuggan av en bumerang som kastas gång på gång. Det har samband med en som bodde i huset långt före min tid. Nästan ett barn. En impuls utgår från honom, en tanke, en viljetanke: »skapa . . . rita . . .« för att hinna ut ur sitt öde. Huset liknar en barnteckning. En ställföreträdande barnslighet som växte fram därför att någon alltför tidigt avsade sig uppdraget att vara barn. Öppna dörren, stig in! Här inne är oro i taket och fred i väggarna. Över sängen hänger ett amatörsegel, föreställande ett skepp med sjutton segel, fräsande vågkammar och en vind som den förgyllda ramen inte kan hejda. Det är alltid så tidigt här inne, det är före vägskälen, före de oåterkalleliga valen. Tack för det här livet! Ändå saknar jag alternativen. Alla skisser vill bli verkliga. En motor på vattnet långt borta tänjer ut sommarnattens horisont. Både glädje och sorg sväller i daggens förstoringsglas. Vi vet det egentligen inte, men anar det: det finns ett systerliv till vårt liv, som går en helt annan trad. Medan solen brinner bakom öarna.”

Quote by Tomas Tranströmer