“Jag tänker på älgens svarta ögon och ritar dess tunga jordbundna gång med kolkrita, jag kan lämna in kolteckningar till den retrospektiva. Jag går ut och lägger mig på vallen, sluter ögonen och känner efter hand en intensiv fysisk kontakt med den knöliga mossan under mig, fukten från marken som långsamt sipprar upp i anoraken och överdragsbyxorna och gör mig våt och jag sjunker inåt i mig själv och känner jordens våta tyngd dra mig till sig och det blir klart för mig att det inte är till himlen vi ska vända oss, utan nedåt”
Book:Er mor død