Quotessence
Home / Quotes / Quote by Stephanie Lahart

Quote by Stephanie Lahart

Author

Stephanie Lahart

Browse famous quotes and profile details for Stephanie Lahart. more

You May Also Like

“Once upon a time, the Heart of the Forest broke in two. And the two halves disappeared into the mortal world of the humans, bringing destruction and devastation with them. The husk that was left behind, the Heartless, poisoned the ground where it fell, and now Faery knows only war. But the war was over now. Everything was supposed to go back to normal, or so Here thought. He often thought it inconvenient that he wasn't alive before the war. He didn't have the proper image of what normal was. He blamed his harpy mother for that, but never out loud. Only in the safety of his own head.--The Harpy's Son”

Science FictionFaeFaeriesSpeculative FictionNon Human ProtagonistFantasy Anthology
Book:All Worlds Wayfarer: Through Other Eyes
Create image

“Random mutations much more easily debilitate genes than improve them, and that this is true even of the helpful mutations. Let me emphasize, our experience with malaria’s effects on humans (arguably our most highly studied genetic system) shows that most helpful mutations degrade genes. What’s more, as a group the mutations are incoherent, meaning that they are not adding up to some new system. They are just small changes - mostly degradative - in pre-existing, unrelated genes. The take-home lesson is that this is certainly not the kind of process we would expect to build the astonishingly elegant machinery of the cell. If random mutation plus selective pressure substantially trashes the human genome, why should we think that it would be a constructive force in the long term? There is no reason to think so.”

ScienceChanceEvolutionBiologyDarwinismMalariaMacroevolutionMacro EvolutionMutations
Author:Michael J. Behe
Create image

“I forna tider var skogen vild och mörk samt ostängd åt alla håll; han var så tät, att man ej kunde fälla ett träd med mindre det hängde sig i de närstående. Därför var det ej så lätt för den tidens folk att öfver stock och sten äfventyra sig fram på de obanade skogsgatorna, då skogsfararna ofta ej hade någon annan rättledning än de bråtkasar, hvilka voro hopkastade vid vägen eller de barfläckar man här och hvar huggit i träden. Visserligen var trängseln i underskogen och det djupa dunklet under trädens kronor ganska lägligt för den rädda haren, nattugglorna och den smygande skogsräfven, men desto hemskare för de små bärplockarna och vallbarnen, hvilka i skymningen måste »löpa ko- eller lammaskog» för att innan sena kvällen få boskapen till foderhuset i skogen; under det att de fruktade att vara villade af skogstrollet, eller att få sofva natten öfver i skogen, läste de i ångesten ofta vid bråtkasen, hvilken de städse ökade genom att kasta dit en riskvist eller pinne: Jag ökar på dig Kal-mor! Gud giv' jag måtte få alla mina kor. Det var en offergåva åt Kalmor, det hemliga väsende eller en drake, som man trodde bo där under bråtkasen och råda öfver skogen. Och ändå hände det understundom, att barn och folk gingo vilse i de djupa stiglösa skogarna, hvarest ej sällan arga skälmar och röfvare gömde sig för rättvisans arm, hade sina kulor samt lefde af att råna och mörda. Men kommo de bortgångna ej hem efter dag och dygn, brukade man med kyrkklockan »ringa hop folk efter dem»; hvarefter, när de saknade omsider funnos igen och förts till bygd, syntes ögonen stundom helt hvita i hufvudet på dem af vildhet och vridna af förskräckelse. Dock lyckades man ej alltid finna de vilsegångna vid lif. Så hittade man en gång uti »Allehage» en gumma, som låg död af hunger, och gräset hade redan vuxit upp genom hennes utslagna hår.”

Svenska Allmogens Lif
Author:Pehr Arvid Säve
Create image