Quotessence
Home / Quotes / Quote by Michael J. Behe

Quote by Michael J. Behe

“Random mutations much more easily debilitate genes than improve them, and that this is true even of the helpful mutations. Let me emphasize, our experience with malaria’s effects on humans (arguably our most highly studied genetic system) shows that most helpful mutations degrade genes. What’s more, as a group the mutations are incoherent, meaning that they are not adding up to some new system. They are just small changes - mostly degradative - in pre-existing, unrelated genes. The take-home lesson is that this is certainly not the kind of process we would expect to build the astonishingly elegant machinery of the cell. If random mutation plus selective pressure substantially trashes the human genome, why should we think that it would be a constructive force in the long term? There is no reason to think so.”

Quote by Michael J. Behe

Author

Michael J. Behe

Browse famous quotes and profile details for Michael J. Behe. more

You May Also Like

“I forna tider var skogen vild och mörk samt ostängd åt alla håll; han var så tät, att man ej kunde fälla ett träd med mindre det hängde sig i de närstående. Därför var det ej så lätt för den tidens folk att öfver stock och sten äfventyra sig fram på de obanade skogsgatorna, då skogsfararna ofta ej hade någon annan rättledning än de bråtkasar, hvilka voro hopkastade vid vägen eller de barfläckar man här och hvar huggit i träden. Visserligen var trängseln i underskogen och det djupa dunklet under trädens kronor ganska lägligt för den rädda haren, nattugglorna och den smygande skogsräfven, men desto hemskare för de små bärplockarna och vallbarnen, hvilka i skymningen måste »löpa ko- eller lammaskog» för att innan sena kvällen få boskapen till foderhuset i skogen; under det att de fruktade att vara villade af skogstrollet, eller att få sofva natten öfver i skogen, läste de i ångesten ofta vid bråtkasen, hvilken de städse ökade genom att kasta dit en riskvist eller pinne: Jag ökar på dig Kal-mor! Gud giv' jag måtte få alla mina kor. Det var en offergåva åt Kalmor, det hemliga väsende eller en drake, som man trodde bo där under bråtkasen och råda öfver skogen. Och ändå hände det understundom, att barn och folk gingo vilse i de djupa stiglösa skogarna, hvarest ej sällan arga skälmar och röfvare gömde sig för rättvisans arm, hade sina kulor samt lefde af att råna och mörda. Men kommo de bortgångna ej hem efter dag och dygn, brukade man med kyrkklockan »ringa hop folk efter dem»; hvarefter, när de saknade omsider funnos igen och förts till bygd, syntes ögonen stundom helt hvita i hufvudet på dem af vildhet och vridna af förskräckelse. Dock lyckades man ej alltid finna de vilsegångna vid lif. Så hittade man en gång uti »Allehage» en gumma, som låg död af hunger, och gräset hade redan vuxit upp genom hennes utslagna hår.”

“When children in detention at the San Bernardino County Probation Department in California become violent, they are moved to a cell with the walls painted in bubble gum pink. Paul E. Boccumini, director of clinical services for the department, said, “The children tend to relax, stop yelling and banging and often fall asleep within ten minutes.” The use of brute force was previously used to calm psychotic and manic juveniles. “We used to have to literally sit on them,” said Boccumini. “Now we put them in the pink room. It works.”

“Vous devez comprendre. Je n'ai rien d'extraordinaire. Je ne suis qu'une fille quelconque. Je mesure à peine un mètre soixante et je ne possède aucune qualité remarquable. Mais j'ai un secret. Érigez des murs jusqu'au ciel et je trouverai le moyen de m'envoler pour les franchir. Essayez de m'immobiliser avec cent mille bras et je trouverai le moyen de résister. Et je ne suis pas la seule. Nous sommes plus nombreux que vous le pensez. A refuser d'abandonner tout espoir. A refuser de garder les pieds sur terre. A aimer dans un monde sans murs, a aimer jusque dans la haine, a aimer lorsque les espoirs sont perdus, a aimer sans peur. Je t'aime. Souviens-toi. Ils ne peuvent pas nous enlever ça.”