Quotessence
Home / Quotes / V Quotes

V Quotes

Browse famous quotes beginning with V. This page is a child index of the full Popular Quotes A-Z directory.

All V Quotes

“Världsviking 61 Bomber dödar terrorister, Böcker dödar terrorism. Missiler dödar extremister, Medvetenhet dödar extremism. Vapen dödar fanatiker, Godhet dödar fanatism. Lag skjuter upp grymhet, Kärlek botar grymhet. Gift lamslår de illvilliga, Osjälviskhet botar ondska. Sprängämnen hämmar fördomar, Nyfikenhet botar fördomar.”

“Världsviking Sonetten Många är språken, massor är namn – En del kallt 'water', andra kallar 'vatten'. Bortom språk och kultur är ljuset detsamma – Vissa kallar det gudomligt, kallar jag, mänsklighet. Mina rötter är inbäddade i mänskligheten, inte i en kultur, religion eller nation. Universum går genom mina molekyler, Mitt liv är uppmaningen till expansion. Den som älskar en annan är helig, Den som hjälper en annan är kung. Djur längtar efter galen lyx, För mig är att offra leva. Jag vill inte ha silikon eller guld, När världen brinner är jag mirakelsalva. Kalla mig upptäcktsresande eller flykting, Bortom fakta och tro är jag Världsviking!”

“Véra assumed her married name almost as a stage name; rarely has matrimony so much represented a profession. It was one of the ironies of the life that – born at a time and place where women could and did lay claim to all kinds of ambitions – she should elevate the role of wife to a high art. […] Traditionally, a man changes his name and braces himself for fame; a woman changes hers and passes into oblivion. This was not to be Véra’s case, although she did gather her married name around her like a cloak, which she occasionally opened to startling effect. She would never be forced to make a woman’s historic choice between love and work. Nor would Verochka, as Vladimir called her, squander any of her professional training, though as it happened her husband would be the direct (and sole) beneficiary of that expertise.”

“Ví dụ như người Utopia không thể hiểu được tại sao lại có người mê mẩn được vẻ óng ánh buồn thảm của một hòn đá bé xíu trong khi họ có toàn bộ sao sáng trên trời để chiêm ngưỡng - hoặc làm sao lại có người ngu ngốc đến nỗi tưởng mình hơn người khác chỉ vì mặc quần áo dệt bằng sợi len mịn và nhỏ hơn người ta. Nói cho cùng thì len là quần áo của cừu và không thể làm cho ai thành cái gì hơn cừu được.”

“Ví en cierta ocasión en el campo a un muchacho que había arrancado las larguísimas antenas a uno de esos coleópteros que los entemólogos llaman cerambícidos longuicornios, y después lo había colocado al borde del camino, para observar, con la despiadada curiosidad de los chiquillos, como se las arreglan el insecto así mutilado. Privado de sus órganos de exploración y orientación, el coleóptero movíase desesperadamente con sus patas, tambaleándose y girando alrededor de si mismo; y cada momento iba a chocar contra una hierba, y bastaba aquel leve choque de una pajita para hacerlo caer . Este cuadro me viene a la memoria cuando pienso en la forma en que quedaría el proceso si, como algunos desean, se suprimieran los abogados, esas sensibilísimas antenas de la justicia.”

“Vîrsta ne schimbă atît de mult, uneori uiţi că ai fost copil, ai impresia că te-ai născut aşa, bătrîn, şi totuşi sînt unele fleacuri care-ţi rămîn adînc înrădăcinate. Clişee unde adultul dă mîna cu puştiul care trăgea la fit şi tocea peste vară la teorema lui Pitagora. De cînd mă ştiu, prima ninsoare m-a scos din minţi... Îmi venea să urlu de bucurie... Ca şi mirosul ăla special din martie. Un miros de verde, de pămînt...”

“Vücudumuzdaki hücreler oksijene ihtiyaç duyarlar, bu yüzden nefes alırız ve nefesimiz kesilirse yaşayamayız. İşte bunun gibi, kalbin de teneffüse ihtiyacı vardır ve kalbin nefesi Allah'ı "anmaktan" başka bir şey değildir. O olmadan manevi kalp hayatta kalamaz. İşte vahyin ve kutsal metinlerin varlık sebebi de, bize kalplerimizin beslenmeye muhtaç olduğu gerçeğini hatırlatmaktır.”

“Včeraj sem šla na večerjo z Libby, prijateljico iz gimnazije. Pred kratkim je ugotovila, da je noseča, in ta misel ji ni prinesla niti trenutka veselja. Njeno razmerje prej ni bilo resno, zdaj pa je to naenkrat postalo. Začela sta iskati stanovanje, ki bi ga kupila. Ko je pripovedovala, mi je bilo jasno, da bo to past - kako jo lahko otrok z njenim novim partnerjem ujame v past, v novo življenje. Že se je okrog nje dvigala arhitektura, kot bi raslo mesto, v hitrem posnetku. Stolpnice so švigale kvišku; nov partner, nov otrok, nova primožena družina, nov dom. V njej raste otrok, zunaj nje pa se dvigajo zidovi.”

“Về cửa nhà thân yêu, về chính cái nơi đã quen biết ngay từ ngày đầu tiên ra đời, về cái ngưỡng cửa mà đằng sau nó là lòng tin, là sự thật chất phác và thiêng liêng, là lòng thương xót, tình bạn và sự thông cảm, những cái đã trở thành tự nhiên đến mức hóa ra dung dị tột độ, mà nếu muốn xác định những ý niệm ấy thì thật chẳng có ý nghĩa gì. [...] Không, cái cánh cửa kia, nơi mà nó đang đi về, là một bộ phận của con người nó, là cả cuộc đời của nó. Thế thôi, trên thế gian này chưa một con chó nào lại cho lòng chung thuỷ thông thường là một điều phi thường. Nhưng con người thì lại nghĩ ra việc tâng bốc thứ tình cảm đó của chó như một thành tích, cổi là vì không phải tất cả bọn họ khi nào cũng có được lòng chung thủy với bạn bè và sự trung thành với trách nhiệm đến mức những thứ đó có thể trở thành cội nguồn của cuộc sống, thành nền tảng tự nhiên của bản thân sự tồn tại, khi mà sự cao thượng của tâm hồn là một trạng thái đương nhiên. Cái cửa nhà nơi Bim đi về là của nhà của người bạn nó và do đó cũng là cái cửa của nó, Bim. Nó đi về cái cửa của lòng tin và sự sống. Bim mong sao về được đến cửa này để hoặc là chờ đợi, hoặc là chết: đi lang thang trong thị xã tìm bạn thì nó không còn đủ sức. Nó chỉ có thể đợi mà thôi. Chỉ còn có đợi.”

“Về nhà nếu bày tỏ bằng lời nói, thì là một giấc mộng chẳng liên quan đến hiện thực. Người muốn về nhà tự nhiên sẽ về nhà, miệng không cần nói, đầu không cần nghĩ, đôi chân biết dẫn đường, đến nơi không cần tìm chìa khóa mở cửa, có người chờ, có ngọn đèn, có nước nóng có giường ấm, trên bàn có bữa tối, cho dù cơm canh đã nguội, cái miệng cằn nhằn là lò vi sóng, bếp lạnh thoắt chốc đỏ lửa.”

Author:Kevin Chen